Västkustkt så det förslår


Tog en ganska lång promenad innan jag bänkade mig i föreläsningssalen i två timmar. När jag gick förbi Feskekôrka en halvtimme innan öppning stod denna stackars fiskmås blixstilla utanför entrén och blickade suktande in genom glasdörrarna.

Nu har jag fyllt magen med lite mat så nu ska jag ta mig an en rock där fodret är...ja det är knappt värt att kalla foder eftersom det är så trasigt. Och nej, den tillhör inte mig!

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback