Onödigt vetande

Söndag morgon. Regn, blåst och kalla vindar. Jag drog på mig gummistövlar, en varm ullkofta och högg paraplyet innan jag gav mig iväg till jobbet. Jobbdagen tog slut. Solen strålade från klarblå himmel och termometern visade på dryga 20 grader. Höll nästan på att förvandlas till en svettpöl på pendeln, men jag klarade mig med nöd och näppe.

Några timmar sedan blev det en kvällspromenad i staden med en glass i näven och en Anna vid min sida. Nog för att jag trivs i Guldheden, men hade absolut inte tackat nej till en lägenhet i Linné där vi traskade runt. Vem kunde ana att en lantis som jag skulle bli så förälskad i en storstad? Inte jag i alla fall..

Den lilla visaren började närma sig nio när jag åter infann mig i lägenheten, men knappt hann jag landa innan Isabelle var i farten igen (samma fröken som fick med mig ut i torsdags). Den här gången gick vi direkt till Port du Soleil för att ta ett glas och än en gång kan jag konstatera att jag inte gillar det stället. För samma kostnad som inträde och ett glas rosé gick på får du fyra glas vin på Andra Lång. Du slipper även dem där småbrudarna som vrickar fötterna i lite för höga klackarna och männen med lite för mycket gegga i håret. Avenyfolk över lag är alltid lite för mycket av något. Nu ska jag inte dra alla över kam då jag vet att även de mest fantastiska individer (som fröken Jonsson) ÄLSKAR Port du Soleil, Avenyn och allt som hör till. Och tur är väl det att alla tycker olika? Annars hade Göteborg antagligen bara haft ett enda gigantiskt uteställe, med en sorts musik där alla från Partille-Johnny till bratsen hängde. Usch vad tråkigt...




Johanna is: jag är inte bitter. Bara ruinerad.