Onödigt vetande

Snyggt omslag, bra recensioner, men trots detta en fruktansvärt tråkig bok. Efter 216 lästa sidor ger jag upp och går på Ken Kesey's klassiker Gökboet istället.




Johanna is: efter att ha sölat curry på den vita köksmattan och försökt koka tevatten utan att koppla in kokplattorna har jag insett att jag nog är lite trött efter arbetsdagen.

Inte varje lördag man vaknar utvilad kl 06.15. Dessvärre har jag ingen tid att fånga dagen med fina vänner utan med (oftast) snälla kunder på jobbet. Bara lite spackel och något att ha på sig (tror inte morgonrock och "dunstövlar" är en godkänd dresscode på jobbet) och jag är reda att ge mig av! Får väl se om jag har något smaskigt att rapportera ikväll. Knappast troligt, men man ska aldrig säga aldrig.

Dagens inköp.

Knappt hann jag komma inför dörren igår kväll innan det var dags att bege sig ut i natten. Blev lite vin i Gårda innan det bar av till Bliss. Därefter drog tjejerna till Port du Soleil (min favoritklubb) så då tackade jag för mig och styrde stegen hemåt. Fast ett möte i natten ledde till att jag hamnade på en vagn till Linné istället så natten avslutades med en lätt promenad på cirkus 2,5 km i regn och uppförsbacke.

Den friska nattpromenaden till trots mådde jag som jag förtjänade, fast värre, när jag vaknade med skallebank och kloakandedräkt. Först på eftermiddagen blev det människa av tanten igen. Jag valde åtminstone rätt dag att vara bakis på för idag har regnet vräkt ner.

Eftermiddagen spenderades på stan där jag spatserade runt i mina nya, fina gummistövlar och likt ett litet barn trampade jag i varenda vattepöl jag såg. Hade även god jaktlycka då jag hittade precis vad jag sökte. Ett par riktigt schyssta höstpjucks. Efter en vargavinter med vägsalt upp till knäna ser nämligen inte fjolårets skor så roliga ut längre...

Så nu ligger jag här i sängen kör fredagsmys alldeles allena med en indisk middag och en påse kanelgifflar i magen. I helgen blir det jobb för hela slanten!




Johanna is: det ska va gött att leva, annars kan det kvetta.

Kvällens kavaljer. Ett riktigt kraftpaket.

Tanken var att onsdagen skulle bjuda på en after work med kollegan, men kollegan hade redan fått för mycket av det goda den här veckan och tackade nej. Trots ihärdiga försök med att locka och pocka på mina vänner så var det ingen som nappade på förslaget att ta ett glas vin. Så vinglaset fick bytas ut mot en rejäl balja med grönt te och det närmsta ett dansgolv jag kom idag var när jag svängde om med min tjusiga kavaljer, Mr. Electrolux, i min lilla lya.

Efter det har kvällen ägnats åt att söka inte mindre än fem nya jobb medan jag har haft på friidtrotts-EM i bakgrunden bara för att kunna konstatera att Sverige nog inte kommer plocka hem så många medaljer det här mästerskapet heller.



Johanna is: hoppas på mer nöje och mindre nöje efter jobbet imorgon istället för på fredag väntar ledighet.

Nyklippt och med lite nytt tingeltangel i örat.

 

 

I nästan tio år har jag drömt om en tatuering. Så kom 18-års dagen när jag äntligen fick skaffa mig än. Men hade jag någon aning om vad jag ville tatuera? Nej. Det tog mig nästan fem år att komma på, men nu vet jag. Frågan är bara vart på kroppen de fem små orden skall tatueras in...

Nu är jag tillbaka från storstadsdjungeln! Mor och dotter-helgen är till ända och förutom trist väder så har den varit helt perfekt. Lite vin, mycket mat (vem kan tacka nej till hotellfrukost?), lite kultur och lite shopping. Är nu laddad inför hösten med nya gummistövlar och en ny ryggsäck i svart mocka som jag fyndade på NK-rean.

Däremot var vår huvudstad förvånansvärt lugn. Bratsen verkar ha flytt till Visby hela bunten och resten av Stockholms invånare verkade gå på sparlåga. De enda som det var fart på var de tyska turisterna i Gamla Stan och busslasten med de italienska pensionärerna på hotellet.

Så nu sitter jag här hemma på Guldheden igen, men allt är inte riktigt som det brukar. Jag står nu inför en ny djungel. Singeldjungeln. Dejta? Ordet finns inte i mitt vokabulär? Jag har trots min (någorlunda) unga ålder hunnit vara sambo i två omgångar, i två olika städer, med två olika män. Och nu snackar vi inte om några veckor hit eller dit utan om år. Tror dock att jag ska låta bli att gå in i den där skrämmande djungeln under ett par månader och när det väl är dags ska jag ta ett stadigt grepp av någon av mina erfarna singelkompisar för att inte gå vilse.



Johanna is: en bra karl kvinna reder sig själv.

Polkagriscravings? Säg till så köper jag med en påse hem.

Stackars mig. Istället för att gå ut på hemmaplan (och därmed en resa tillbaka i tiden) ska jag bli upphämtad på jobbet och tillbringa torsdagkvällen på en restaurang i Gränna, krypa till kojs mätt och belåten för att sedan inleda fredagen med en stor hotellfrukost. Därefter rullar bilen vidare upp till huvudstaden för att njuta ännu mera av ledigheten. Livet känns verkligen så jobbigt just nu...

Har precis kommit hem efter en klibbig men extremt trevlig dag på stan. Lite mindre trevligt var däremot alla människor som glodde så ögonen höll på att tränga ur ögonhålorna. Tydligen inte var dag de ser en blekfis i svart zigenarkjol matchat med neonfärgade underkläder. Men Tina intygade att jag var vacker som en dag, och jag litar på mina vänner;)

 

 

I onsdags var läsarstatistiken högre än på länge. I fredags var det jumboplats som gällde. Kanske hade läsarantalet hållt i sig om det där nya jobbet var något glamouröst fashionjobb i huvudstaden istället för att vara ett simpelt butiksjobb på en outlet. Förmodlingen hade det varit så.

Nu startade jag ju inte bloggen för att bli rik och berömd utan för att min mor skulle få lite visuell nyhetsupdate när jag som ung och naiv flicka (yngre och naivare) flyttade till Stockholm. På den tiden när barn fortfarande var barn och inte vuxna i minatyr och Boten Anna var låten som etsade sig fast i allas hjärnor.

Trots detta känner man sig ändå lite mindre omtyckt varje gång läsarantalet sjunker...tror minsann jag lider av den där karriärssjukan som var och varannan åttiotalist tycks lida av. Existera, prestera och lev det goda livet. Annars är du bara en i mängden och det vore ju förfärligt tråkigt, eller?

Har sedan barnsben haft en, vad ska man säga, vision eller mer en magkänsla om hur mitt liv kommer te sig. Antingen kommer jag bli en framgångsrik kvinna eller dö ung. Vet att det låter väldigt brutalt och ganska pretentiöst men min magkänsla har sällan fel. Magkänslan säger också att veckan som väntar kommer innehålla många nyheter...den som lever (och läser min blogg) får se.




Johanna is: trouble in paradise(?).

Jobbdag numero två är avslutad och jag är fortfarande intakt. Ett bra tecken. Hade hoppats på att få tillbringa en kväll ute i skärgården, men tji fick jag...istället kör vi en favorit i repris med vin på en Guldhedsk balkong.

Har dock redan lovat mig själv att kvällen inte ska bli lika blöt som förra veckans för imorgon ska dagen fångas! Vädret ser inte så lovande ut, men en mysig hemmakväll är ju inte helt fel det heller.



Johanna is: tar av sig det marinblåa ikläder sig svart. Once you go black you'll never go back...bara när jobbet kräver det vill säga.

Ibland kan det ta lite (eller mycket) tid att få rätsida på sina tankar. Men bättre sent än aldrig, eller? Nu hoppas jag bara att jag är på rätt spår så jag inte hamnar på villovägar när det gäller utbildning igen. Finns rolilgare saker här i livet än att vara skyldig CSN än massa pengar.

Just nu ligger jag som en klubbad säl i sängen med en hjärna som är lite lagom seg efter många timmar i solen. En lite bränd nästipp har jag också lyckas få. Klädsamt värre.



Johanna is: första riktiga arbetsdagen på nya jobbet imorgon. N-E-R-V-Ö-S-T.

Idag har jag varit på nya jobbet och fått lite info inför kommande arbetsdagar. Bortsett från att jag kommer att känna mig mer eller mindre som en alien i mina nya arbetskläder ("Scandinavian preppy" som är företagets ledord är väl inte riktigt min stil) så kommer det nog bli bra det här.

Har även lyckats med konststycket att laga en ordentlig måltid på min superspis (läs kokplattor). Problemet är bara att det blev för mycket över för att allt ska få plats i mitt lilla frysfack. Någon som har en frys tillövers?




Johanna is: Fick en namnsdagspresent av mor min idag som matchar vaxduken i kokvrån. Tack och bock för det:)

 

 

Lördagsnatten fick en minst sagt oväntad vändning efter det att jag hade MMS-bloggat. Efter att ha fått över halva vinglaset över mig istället för i mig på grund av alldeles för mycket folk på liten yta styrde jag näsan mot stan och vagnen hem.

Hann halvvägs innan mobilen ringde och istället för att däcka i sängen byttes klackarna ut mot converse, tygkassen packades till bredden, stuvades ner i cykelkorgen och innan jag visste ordet av satt jag på sista bussen ut till skärgården. Efter en liten tur med färjan hanns även en konversation med två ambulanshelikopterförare (ja helikoptern var också fin) innan jag stupade i säng.

På söndagen var jag mer zombie än människa, men jag lyckades hålla mig vaken genom hela VM-finalen trots allt. Matchen var för övrigt det mest spännande som inträffade igår.



Johanna is: antagen. Jobba eller plugga, DET är den stora frågan.

"Bank, bank, bank!", lät det i min lägenhet igår. Ägnade större delen av dagen att fortsätta med det där sista småpillet som behöver göras i lägenheten. Bland annat kläddes kokskåpets samtliga hyllplan med vaxduken som ni kan se på bilden. Nu ska "bara" några kuddfodral sys och gardiner fållas så är allt kirrat!

Fick även det trevliga beskedet att jag ska vara funktionär på Way Out West i augusti igår! En gratis festivalbiljett tackar man ju inte nej till...



Johanna is: befinner sig i skärgården, men det gör inte solen. Typiskt.

Sommarlovet fortsätter och dagen har spenderats lite här, lite där och lite hemma. Ägnade förmiddagen åt att köpa present och dryck till lördagens festligheter. Fick även med mig ett REA-fynd från H&M som ska matchas med gårdagens inköp. Kommer bli en outfit i sann 80-tals anda med lite neon, lite transparent, höga klackar och rufsigt lugg på dansgolvet (jo, jag kan faktiskt klä mig i annat än svart).

Har även lyckats med konststycket att laga mat i mitt enorma kök (läs kokskåp) då jag fick finbesök på kvällskvisten. Tyvärr tillhör inte Sanne det fotbollsfrälsta folket så när det vankades VM-match fick jag hoppa på cykeln och bege mig till Mölndal istället. "Svoooooosch", sa det på vägen ner. Det var värre när min gelérumpa med träningsvärk från helvetet skulle bestiga Mount Everest (eller åtminstone Guldheden) på väg hem. Men skam den som ger sig...

Imorgon hoppas jag på ännu lite mer träningsvärk, lite mera sol och förhoppningsvis en stor dos kärlek.





Johanna is: shoppade loss hos optikern idag för 1300 riksdaler så nu kan också jag vara cool bakom mina solglasögon utan att riskera att gå in i en lyktstolpe.

Soooooooooommar, sommar och sol! Tralala...befinner mig som sagt på Bengt Alsterlinds hemmaplan (Hajk-snubben ni vet). Idag har mina Värmlandstöser och jag traskat genom granskogen för att lägga oss vid Vänerns strand. Så nu har min vanliga violetta hudton byts ut mot en något mer klädsam brun (beige?) ton.

Nu vankas det snart grillning ute på landet följt av en utgång på Kristinehamns enda uteställe, Mastis. Man kan ha det sämre...



Johanna is: kan tänka sig att bli livsnjutare på heltid.