Konsten att ha tråkigt
Det fanns en tid när bland det bästa jag visste var att bara vara för mig själv och inte göra något särskilt. Slökolla på tv eller läsa en bok. År 2006 flyttade jag ihop med min dåvarande pojkvän i Sthlm (och började blogga i samma veva). Vips, så var jag van vid sällskap mer eller mindre dygnet runt. Förutom någon dryg månad på egen hand i huvudstaden så har jag inte bott själv på snart fyra år. Förrän nu. Och det jag en gång i tiden var så skönt känns idag mest jobbigt, nämligen att vara ensam.
Så ikväll har jag tackat nej till flertalet inbjudningar för att pusta ut efter arbetsdagen och samla kraft inför nästa. Jag försöker helt enkelt lära mig att uppskatta ensamheten igen. Kommer nog krävas en hel del träning innan jag finner ro, men med tanke på att jag ska umgås med mig själv i (förhoppningsvis) 50-60 år till känns det som ett nödvändigt ont.
Johanna is: han är en klok man den där Markus. Markus Krunegård – Se på mig nu, vad tycker du?
Kommentarer
Postat av: Mamma
Du ansågs som klok redan som litet barn och du är inte mindre klok nu och klokare lär du bli :)
Trackback