Onödigt vetande

 

Gåshud? Check!

Stockholm i all ära, men att vara tillbaka i Göteborg känns helt underbart! Tågresan gick som på räls (dåligt skämt, jag vet. Det är en medfödd skada). Däremot borde portabla DVD-spelare vara förbjudna om ägaren inte har ett par hörlurar att koppla in. Kan numera skriva upp "Dora, utforskaren" och "Lilla spöket Laban" på min filmlista. Lyckan är total.

Efter en helg i sann pensionärsanda (sova, äta, fika, sova, äta, fika, sova) har kroppen äntligen fått jobba lite. Bodypump är verkligen rumpans bästa vän (eller värsta fiende beroende hur man ser på saken) så nu kan jag med gott samvete ha en måndagskväll i lättjans tecken. Fast det är ju aldrig kul att dega i soffan själv så därför flyr jag lägenheten och letar reda på lite sällskap. Men först en dusch. Annars kommer garanterat sällskapet fly illa kvickt.



Johanna is: hellre gröt tillsammans än oxfilé ensam. Vad det bjuds på ikväll har dock min partner in crime fått bestämma. Spännande.

Nu ska jag snart bege mig från ett Stockholm i vinterskrud till hem till kära Göteborg. Om jag anländer till Göteborgs Central på utsatt tid kommer jag äta upp min hatt. Hyser inget större förtroende för SJ då vi har ett minst sagt brokigt förflutet. Har redan fått ett SMS från ovanstående att det inte kommer finnas någon servering på dagens avgång. Hörde jag storshopping på Pressbyrån?

Förutom mycket snö har helgen bjudit på ett väldigt fint dop, många timmars sömn och lite shopping. Ja, veckan har varit till och med varit vit på fler än en ett sätt. Inte ens en droppe glögg har nuddat mina läppar. Något min kropp onekligen verkar väldgt tacksam för.



Johanna is: längtar hem lite mer än vanligt. Och jag tror jag vet varför...

Imorgon kl 6 sätter mig på tåget med destination Stockholm. Där vankas det qualitytime med vänner, dop och fest. Är hemma igen på måndag eftermiddag. Jag hoppas ni klarar er utan mig i några dagar.


Johanna is: skyndar långsamt.

Så var det måndag igen. Mellanmjölksdagen numero uno. Inte bra, men inte heller dålig. Jag avslutade dagen med att åka direkt från jobbet för att sniffa fotsvett i en dunkel lokal med 30 andra personer under 70 min. Även kallat Styrkeyoga. Stående hunden, plankan, arga katten, happy baby...ja listan över övningarna kan göras lång. Om dessa framkallade ett happy face? Njaaaaa. Är lite mer förtjust i fysiska aktiviteter som framkallar svett och mjölksyra...


Johanna is: morgondagen kommer bli hysterisk. H-Y-S-T-E-R-I-S-K. Och för ovanlighetens skull är det dresscode på jobbet som gäller. Svart nertill och upptill blir det...

 

Ögonen är rödsprängda, reaktionsförmågan jämförbar med en sengångares och kroppen befinner sig i något dvalliknande tillstånd. Allt på grund av alldeles för få timmar med sömn, men trots detta har mungiporna pekat uppåt under hela dagen. Kan väl säga så mycket som att lördagen blev lyckad. Väldigt lyckad.



Johanna is: plötsligt händer det.

Igår var det min tur att bli bortskämd, IGEN. Min födelsedag har nu firats i dagarna tre med mat, dryck och en och annan present. Tack, tack, tack underbara vänner! Vad jag har gjort för att förtjäna er är verkligen ett mysterium.



Johanna is: kör en favorit i repris från förra helgen och går på museum. Fast inte ensam den här gången...

Onsdagen fick en mindre trevlig start då jag kl 07.27 väcktes av ett SMS från jobbpoolen. Nittio minuter senare infann jag mig på jobbet och jag var väl inte på mitt bästa humör så att säga. Den sura minen försvann dock framåt kvällskvisten och väl inne i biosalongen fick jag anstränga mig för att inte börja asgarva. Inte för att det var någon komedi som visades på duken (det var den tunga, med ack så bra filmen "Hämnden" av Susanne Bier) utan för att salongen besökare var lite utöver det vanliga.

Trettio minuter in i filmen reser sig en man på bakersta raden och lämnar salongen med bryska steg samtidigt som han utbriser "Vilken jävla skitfilm!". Filmen fortlöper men efter en stund hörs ett dovt ljud som med jämna mellanrum upprepar sig. Då visar det sig att sällskapet till den arga mannen har somnat och sitter och snarkar högt och ljudligt med popcornbehållaren svajandes i knät. Gissningvis var inte heller hon särskilt imponerad av Biers verk.


Johanna is: torsdag=Robinsonkväll på Mölndalsvägen. God mat, gott vin och trevligt sällskap.

Läkarbesök, shopping, lunch i Haga med presentöppning, storhandling på ICA, bjudfika i Linné, matlagning, tjejkväll, ett mail och 39 nya meddelanden på ansiktsboken samt dubbelt så många sms och samtal som en vanlig vardag. Så kan min tisdag sammanfattas so far.

Vad är det då som är så speciellt med den här dagen? Ingenting om du frågar mig. Om du frågar mina fantastiska vänner däremot, så är det min födelsedag som tydligen är värd att firas.



Johanna is: 23 bast. SÅ häftigt. Verkligen.

07.03. Vaknade och såg fram emot en ledig dag.
08.01. Ett jobb-sms trillade in. Slut på ledigheten. Dusch, falsk marknadsföring (smink+kläder) och fixa matlåda.
08.44. Vagnen till stan.
09.00-17.00. Jobb.
17.40-18.40. AfroDans! Skakade allt Gud gett mig, och lite till.

En dag kan väl knappast inte bli mer ointressant. Inte ens några sköna kommentarer från kunderna har jag att leverera. Däremot diskuterade kollegorna alternativa användningsområden för kondomer. Tydligen funkar dem väldigt bra som "skridskor" mot plastgolv. Något en kollega och hennes lillebor prövat på i unga år, men deras far var inte så road när han kom på sina två barn med kondomer på fötterna och märken efter glidmedel i hela lägenheten. Konstigt.

Brinner* på PastaHaus följt av ett svettigt träningspass för att sedan tillbringa kvällen hemma i myskläder och raggsockar. Kanske inte den mest händelserika lördagen i mitt liv, men ibland måste man tillåta sig att ta det lite lugnt. Eller lugnt och lugnt. Ikväll har jag sökt tre jobb och skickat iväg ansökan för eventuell medverkan i ett tv-program (!).



Johanna is: småförälskad i en främling med mörka ögon och beter sig som en fnittrig skolflicka i dennes närvaro.




*Brinner=breakfast+dinner. Dvs när du käkar middagsmat till frukost. Gårdagen på Kino påverkade visst dygnsrytmen en aning.

Hittade EN bild från i onsdags som jag fastnade på. Eller min blåklädda axel vill säga. Känner ni igen mannen nere i vänstra hörnet?

 

Jag har ett x antal väninnor som är har det närmaste fobi för att göra nummer två om en kille befinner sig i närheten. Denna toalettnojja är dock ingenting i jämförelse med den här brudens panikångestattack, p g a en prutt. "Det här händer inte, jag är en prinsessa. Inte en sån där..." ja vadå? Människa? Men hon ska ha en eloge att hon fick mig att börja asgarva innan jag knappt hade hunnit slå upp ögonen denna fredagsmorgon.

 

 

Hur tusan får heltidsjobbande föräldrar tiden att räcka till?! Har nu jobbat sex dagar i rad och detta har resulterat i en stökig lägenhet, ett enormt diskberg och ett löjligt tomt kylskåp. Träning har jag också glömt bort vad det är för något. Men nu ger jag mig själv ledigt i två hela dagar (en kraftigt försenad helg kan man säga) för imorgon bär det av till hufvudstaden! Förhoppningsvis kommer det knytas en och annan kontakt på releasefesten som kan vara bra att ha i framtiden...stay tuned gott folk.



Dagens (o)skönaste kommentar kom från en 14-årig kund (en tvärhand hög, räls och med en tio nyanser för mörk foundation):

Kund: -Alltså, har ni den här tröjan i vitt?
Jag: -Nej tyvärr. Den finns bara i grått.
Kund: -...men seriöst. Jag ser så gammal ut i den, och det vill man ju inte!


Och jag som tycker jag har lite åldernojja ibland. Tji fick jag.

Kl. 07.25. Lämnar lägenheten.