Onödigt vetande

Har precis ringt det där samtalet som jag har dragit mig för väldigt, väldigt länge. Sommaren 2011 kommer nu, i stället för tretti timmars arbetsvecka, fyllas med sol, bad och nya äventyr! Det känns så j*vla gött att känslan knappt går att beskriva.



Johanna is: frihet!

Det är inte var dag man blir bjuden på glass efter jobbet av en stilig man, men idag var en sådan dag. Inte så dumt. Senare på kvällen våldgästade jag Karl där jag gick bananas i köket och slängde ihop en lasagne, storlek XXL. Och till efterrätt blev det ännu mera glass. Inte så dumt det heller!


Johanna is: jobb imorgon och jobb heeeeela helgen. Kanske att bloggen får vila ett par dagar. Fast bara kanske.

Så var man hemma igen. Mätt och belåten, med några glas vin och en indisk middag i magen. Sällskapet var det heller inget fel på. Inte det minsta. Det var till och med så trevligt att vi ska ses på lördag igen. Fortsättning följer med andra ord...

Jag började dagen med ett träningspass. Sedan jobb. Efter det, storshopping på ICA Focus. Nu borde jag väl egentligen plugga lite. Och så måste man laga mat så man orkar med allt det där med träning jobb och plugg. Just det, betala räkningar måste jag också göra...hur f*n får barnfamiljer dagarna att gå ihop?! Jag tycker det är tillräckligt jobbigt att hinna med mig själv.



Johanna is: imorgon blir det inget jobb. Däremot träning, plugg och sist men inte minst, en dejt. What to wear?!

För att fira våren riktigt ordentligt byter jag ikväll ut min vanligtvis svarta partyoutfit mot något lite mer färgsstarkt. Nämligen den här...

Klänningen matchar jag med mina svarta Converse (dansvänligt så det förslår) och orange läppar. Till min hjälp har jag läppglanset Pax från Make Up Store.

 

Utökade idag min garderob (aka "det svarta hålet") med ytterligare ett svart klädesplagg.

T-shirt från Whyred, 499 kr.

 

Redan innan sista droppen bläck hade hunnit torka på min första tatuering började jag fundera på vad som skulle få pryda min kropp härnäst. En uggla kanske?

När man lever på 20,5 kvm måste man ut och "rastas" lite för att inte bli galen. Eller drabbas av klaustrofobi för den delen. Visst trivs jag i min lägenhet men stundtals känns den mest som en ombonad fängelsecell. Därför har Hagabion blivit mitt andra hem. Ett vardagsrum där jag kan ta ett glas vin, en kopp te eller bara umgås med mina fantastiska vänner. Ikväll var en sådan kväll. Ett par glas vin i sällskap av underbara vänner och en gudomligt god mannagrynspudding toppat med en kaffedrink. Men va? Du dricker väl inte kaffe Johanna, tänker ni. Nej, inte vanligtvis. Men gratis är som bekant gott. Väldigt gott;)


Johanna is: god natt.

...kommer spenderas i den här bikinin från Lindex.

 

 

-Vad glad du är, utbrast läkaren förvånat när han klev in i undersökningsrummet. Att ligga halvnaken på en brits med en massa sladdar kopplad till sig samtidigt som sjuksköterskan försöker hitta rätt ådra på armen att sticka in en slang i kanske inte är den mest angenäma situationen man kan tänka sig. Fast den blir ju knappast mer angenäm av dåligt humör. Right?

Måste dock erkänna att humöret sjönk något efter att ha fått bedövning sprutat i svalget (med en smak av något som påminde om en dålig vodka) och en styv slang med en diameter på cirka 1,5 cm nerkörd i halsen. Att samtidigt andas lugnt genom näsan och krysta medan sjuksköterskan sprutade in kontrastvätska genom slangen i armen var lättare sagt än gjort. Men det gick. Helt utan lugnande medel dessutom.

Efter denna grundliga ultraljudsundersökning kunde läkarna konstatera att hjärtat var i utmärkt skick och jag är nu friskförklarad! Känns bra.


Johanna is: skatteåterbäring! Vilket betyder att min plan för sommaren kan gå i lås...

Träning, check! Lunchdejt, check! Plugg, check! Sova middag, check! Jobb, che...eller på G rättare sagt. Börjar inte förrän klockan 17. Känns helt skevt att gå till jobbet när de flesta slutar, men drygt tre timmars arbete ska jag väl uthärda.


Johanna is: förgyller måndagskvällen med ett besök på Hagabion (nähä?!).

Idag var jag nere på stan för att få tag i Yrke på glid- om journalistrollens deprofessionalisering (upphetsande titel eller hur?). Tyvärr hittade jag den inte någonstans utan om i stället hem med två mindre seriösa böcker som var kvar på bokrean. Om de är något att ha återstår dock att se.

 

 

Johanna is: spelar Edith Piaf, dricker te och gör en ofrivillig djupdykning i kurslitteraturen.

 

 

Jag sitter och bläddrar igenom min dagbok från högstadiet och början av gymnasiet. Trodde mina kärleksbekymmer var ett relativt nytt påfund, men icke! Herregud vad dessa killar kan sätta griller i huvudet på en. Tretton eller tjugotre år verkar inte spela någon roll. Men bland alla boys har jag den 17 augusti 2003 klottrat ner några kloka ord från en okänd författare.

Nu är en porträttanalys på 5 936 tecken inlämnad. Fast nu ger jag upp plugget för idag och låter det där blogginlägget om pressetik som ska skrivas vänta tills imorgon.


Johanna is: skrivkramp.

 

 

...när man har en deadline! Hallå, vart tog den här veckan vägen egentligen?! Efter förmiddagens besök på Sjöfartsmuseet kommer det bli plugg, plugg och åter plugg vare sig jag vill eller inte.


Johanna is: besegrade fegisen inom sig igår tack vare ett par pushiga tjejkompisar. Som följd fick jag knallröda kinder och förhöjd puls. Fjantig fjortis? Yes, that's me!

Strålande sol, första träningspasset på evigheter avklarat och med en rejäl lunch i magen har jag haft lite av ett hallelujah-moment här hemma. Underbart! Om bara studiemotivationen kunde infinna sig innen det är dags att bege sig till jobbet också...ikväll hittar ni mig (inte helt oväntat) på Hagabion med en kopp te i näven i sällskap med finaste Joachim.


Johanna is: alive and kicking.

De fem senaste veckorna har jag på grund av sjukdom varken tränat eller skött kosten särskilt bra. Därför tänkte jag starta "mitt nya liv" den här veckan (typ mitt femtielfte försök) men den fick en sådär bra start...

Måndagskvällen som skulle spenderas hemma i lugn och ro tillbringades i stället hemma hos Karl där det bjöds på oxfilé med klyftpotatis och rödvinssky följt av glass och bär till efterrätt. Till detta dracks det ett glas rött. Vad tusan skulle jag göra utan mina vänner?! Förmodligen varit en olycklig människa. Tack snälla för att ni förgyller mitt liv!

Ingen karatefylla, inga skamlösa förslag på krogen, ingen kändisspotting (om man inte räknar med snubben som vann "Anna Ankas assistent" som satt klämde i sig en cheeseburgare vid Slussen kl. 02.15)...jag är ledsen kära läsare men jag har inga som helst smaskigheter att komma med.

Helgen bjöd på en riktig svennebanan-lördag med tacos, Melodifestival och utgångpå Debaser Slussen. ÄNTLIGEN fick jag dansa runt i mina monsterklackar och dricka ett par glas vin. Förutom två skåningar som pratade så saliven sprutade instiftades inga nya bekantskaper under kvällen/natten. På söndagen vaknade jag upp till ett Stockholm klädd i grått. Humöret blev inte bättre av att dagens dejt ställde in på grund av feber. Den hanns däremot med innan tåget avgick från Stockholm Central i förmiddags...


Johanna is: torsdagkvällens snöpliga slut är ett minne blott. Fredagskvällen på Hagabion kan nämligen bara sammanfattas med ett ord, SUCCÉ!

Vaknade kl. 07.10 av att solen lyste in i lägenheten och grenarna vajade lite försiktigt i vinden. Fem timmar senare var det snöstorm. Sedan hagel. Sedan regn. Nu har solen kommit tillbaka och himlen är åter blå med vitgrå moln lite här och var.

Prognosen för helgen ser desto mer lovande ut. Strålande sol i huvudstaden hela lördagen följt av en molnig söndag. Fast så länge allt vad nederbörd håller sig borta är jag nöjd.

Kan inte lova att det kommer bloggas särskilt flitigt de nästkommande dagarna, men ett litet livstecken eller två ska jag nog kunna leverera.


Johanna is: sitter uppflugen på fönsterbrädet med en stor kopp te och senaste numret av ELLE bredvid sig. Sämre kan man ha det.

"Ekonomisk bortskämd, filosofiskt missnöjd", han vet vad han pratar (sjunger) om den där Herr Hellström. Och för att jag i stället ska bli nöjd på filosofiska planet har jag en plan inför sommaren. Går den i lås kommer det här året bli helt FANTASTISKT bra.


Johanna is: veckans andra besök på Hagabion fick ett snöpligt slut, men imorgon blir det andra bullar. Då är det dags för veckans tredje besök (jag är störd, jag vet).

Ute blåser det en frisk sydlig vind samtidigt som det faller någon slags sörja ifrån himlen. I ena stunden snö, i andra regn och våren känns väldigt långt borta. Inget promenadväder här inte. Därför har jag valt att ägna dagen åt lite pyssel i stället. Och nu meddelade nyhetsuppläsaren på radion att en storm är på väg mot södra Sverige...och jag pysslar vidare.

...börjar jag bli mitt gamla, glada, jag igen. Idag var första dagen på en månad som jag inte har behövt knapra piller mot feber eller värk för att ta mig igenom dagen! Me like. Fast helt återställd är jag inte. Är fortfarande lite sisådär med orken...men den är på väg. Och nästa vecka är det jag som återvänder till gymmet!

Johanna is: trött, men glad. God natt!

Avrundar kvällen med en djupdykning i min enorma temugg. Skål!

Dagen började med ett missförstånd. Det var inte alls någon barnvagnsmarsch med Isa som jag trodde. Långt ifrån. Det var RFSU's barnvagnsmarsch mot mödradödlighet som Tina ville ha med mig på. Tillsammans med ett hundratal mammor med barnvagnar traskade vi från Hagakyrkan kl 12 bort till Bältesspännarparken. Utan barnvagnar visserligen, men det var trevligt ändå.

Sedan fortsatte trevligheterna på stan. Avnjöt en semla (för 41 j*vla spänn!) på Brogyllen, shoppade schyssta second hand-kläder på Pop Boutique och Emmaus innan vi landade på Hagabion för en bit kvällsmat.


Johanna is: skulle jag hitta fyratusen riksdaler på gatan vet jag precis vad jag skulle lägga dem på. Nämligen den här:

...jag hade haft samma årsinkomst 2010 som mannen som jag gör personresearch på just nu. 1 218 400 SEK. Ja, tack!

Idag vankas det barnvagnspromenad med Tina och hennes urgulliga systerdotter Isa Alice Cooper (häftigt namn eller vad?!), ett besök hos Annapanna i hennes och Emelies nya lokal där det ska skapas vackra ting för försäljning och i kväll är det dags för ytterligare ett besök på Hagabion. Har inte varit där på en hel vecka!

Öh, är det lång tid tänker ni? Ja, för en Hagabio-addicted brud som mig är det det! Börjar starkt misstänka att de puffar ut koks eller något annat beroendeframkallande stoff via ventilationen så man bara måste komma tillbaka. Eller så kan det bero på den ohyggligt trevliga (och snygga) personalen...

Tänk dig att du sovit riktigt, riktigt tungt och vaknar upp. Kroppen är känns nästan lite bortdomnad. Addera därtill träningsvärk i hela kroppen så när du väl börja röra på dig är musklerna alldeles sega. Toppa det hela med konstant skallebank så vet ni precis hur jag känner mig. Ingen överaktiv Duracellkanin här inte. Förhoppningsvis gör en jobbfri vecka susen för orken. I stället ska tiden fyllas av mina finfina vänner, lite plugg och sist med inte minst...en resa till Stockholm 12-14 mars!



Johanna is: när en dörr stängs, öppnas en annan.

Åtta rör med blod, en CAT Scan av hjärnan, ett ryggmärgsprov, diverse motorikövningar och 26 timmar på sjukhus blev det. Men nu är jag äntligen hemma! Ingen tumör, ingen inre blödning, ingen infektion i ryggmärgen och alla blodprov låg inom gränsen för det normala. Det saknas fortfarande några provsvar och inom en snar framtid ska jag även göra ultraljud på hjärtat. Har jag riktig "tur" kommer jag även få en liten kamera nerkörd i halsen för att kolla blodpumpen från insidan. Mumsigt.



Johanna is: sooooooooooooooooooooova.

När slog upp ögonen idag såg jag min egna hand ligga och skaka bredvid mig. Två timmar senare och skakandet har fortfarande inte upphört. Klockan 14 ska jag till Carlanderska, igen.


Johanna is: plugga? Skulle inte tro det...

Fyra veckor har gått. Fyra veckor innehållande feber, hosta, snor, mera snor, muskelvärk, huvudvärk, näsblod och trötthet. Kan inte minnas när jag var så utmattad som jag är nu. "Senaste nytt" är den djävulska huvudvärken som jag har haft sedan måndags kväll och som inte tycks ha några som helst planer på att ge med sig.

Eftersom jag har knaprat i mig större delen av penicillinkuren utan att ha tillfrisknat traskade jag i väg till Centrumakuten efter jobbet idag. Betalade snällt 100 riksdaler och blev tillsagd att "ta en huvudvärkstablett och sov mycket". För det första hjälper inte huvudvärkstabletter och för det andra har jag inte gjort något annat än att sova de senaste fyra veckorna. Detta verkade inte Fru Doktorn ta någon notis om dock.

I brist på fungerande medicin i pillerform försökte jag heala mig själv med hjälp av shopping. Bara för att jag känner mig som skit finns det ingen anledning att se ut som en.