Hej hopp

Hej. Ville bara säga att jag lever, men någon lust att blogga har jag inte för stunden. I stället får ni nöja er med en en bild från dagens badutflykt. På återseende.
 
 

Snigeluppkoppling på snabbtåg

Så sitter man här. På tåget på väg till västkusten. I 1:a klass (för halva priset).
Har lekt vuxen och läst både näringslivsbilagan till SvD, bläddrat igenom senast numret av Fokus för att sedan slänga upp min superflashiga laptop och koppla upp mig mot den gratis, men väääldigt långsamma, internetuppkopplingen.
Skulle jag bli hungrig bjuds det på brunprickiga päronen och törsten kan jag släcka med vatten, kaffe eller te.Ja ni hör ju..lyx i överflöd!

Om 2 h och 2 min sätter jag fötterna på Göteborgsk mark och där tänker jag spendera de kommande 29 dagarna. Rehab med havsluft och salta bad. Det slår alla gratis, brunprickiga, päron i världen.

Lucky Number Seven

Av statistiken att döma har jag sju trogna läsare som har varit inne på bloggen de senaste dagarna. Snart ikapp Kissies läsarstatistik med andra ord. NOT. Men det är ju inte därför jag skriver. Jag skriver för att få ventilera.

Hittills har sjukskrivningen gått oväntat bra men nu börjar biverkningarna av medicinen komma krypande. Muntorrhet, avtagande aptit och sömnstörningar. Fast om det stannar där är jag mer än nöjd med tanke på vad man kan råka ut för.

Nästa vecka tas den själsliga rehabilitering till en ny nivå för då pyser jag till västkusten och kommer tillbaka fört 12 augusti. Där kommer det bjudas på lite bad, lite båtliv, lite mat, lite träning, fina vänner och förhoppningsvis mycket skratt.

Bjussar på en bild från i lördags när jag besökte Fotografiska och gick lös på vykorten...

...för att kunna påbörja min fotovägg i köket.
 
 

Lycka för 59 riksdaler

Idag kom den slutgiltiga domen. Sjukskrivning fram till semestern och ett obestämt antal månader med så kallade lyckopiller. För ynka 59 kronor kunde jag hämta ut en ask förpackad lycka som ska räcka i tre månader. Färgglad såklart. Har nämligen hört att man ska bli glad av färg?!
 
 
I asken rymdes också en väääldigt lång bipackssedel där hälften av texten tar upp eventuella biverkningar. Bara att hålla tummarna för att jag klarar mig utan.
 
 

The botten is nådd

"Omkring tio procent i befolkningen beräknas ha haft en depression under senaste året. Kvinnor drabbas betydligt oftare än män." -www.vardguiden.se
 
Det är inte fint att säga att du mår dåligt. När vi frågar hur någon mår gör vi det mest av artighetsskäl. Vi bryr oss oftast inte om svaret. Vi tar för givet att det ska bli; - Tack jag mår bra. Hur mår du själv?
Att sedan en ganska stor del av befolkningen går runt och mår skit utan att säga något är en annan femma. Jag är en av dem. Eller jag var en av dem rättare sagt.
Du? Hur kan en ung, vältränad tjej med ett eftertraktat jobb och förstahandskontrakt i huvudstaden må dåligt? Det går väl inte?! Jo, det går. Tro mig, jag är ett levande bevis.
 
Med envishet kommer man långt. Jävligt långt. "Genom att sikta mot det omöjliga, når du högsta graden av det möjliga" som Strindberg sa. Genom att sikta mot det omöjliga, når du högsta graden av det möjliga och du kommer troligen springa in i den berömda väggen på köpet, säger jag. Som ensambarn är jag van att sköta mig själv. Det fanns liksom inte så mycket till val mer än att se till att lyckas med det man företog sig. Något som har präglat mig under hela mitt liv. Kanske är det därför jag valt att bara köra på. Inte lyssnat på min kropp och tänkt att den där nedstämdheten nog ger med sig efter ett tag. I stället valt att träna 5-6 gånger i veckan för att få kroppen att utsöndra dopamin, serotonin och andra "måbra"-hormoner i brist på "äkta" glädje. Det hann gå nästan ett år innan det brast helt och chefen på jobbet insåg att den här tjejen behöver hjälp. De två senaste dagarna har jag fått träffa både sjuksköterska och psykolog och det känns redan bättre. På måndag ska jag träffa en läkare som ska bedöma om jag är arbetsduglig mina sista arbetsdagar fram till semestern eller om jag behöver vila upp mig med start omedelbums.
 
"Du är full av hemligheter och funderingar. Vad vill du göra med ditt liv egentligen?", undrade en kompis häromveckan. Vad jag vill göra vet jag knappt, men däremot vet jag vad jag vill bli. Jag vill bli glad igen. På riktigt. Skratta så att smilgroparna syns och jag tårarna sprutar. Och det vet jag att jag kommer att få göra, för jag har turen att ha väldigt, väldigt fina vänner! Utan er vore jag ingenting.
 
Sist men inte minst vill jag poängtera att jag inte har skrivit det här inlägget för att få sympatier, bara förståelse. Och för att jag är en värdelös talare och mår så mycket bättre när jag får uttrycka mig i skrift.
 

Återkomsten(?)

För drygt 6,5 år sedan startade jag upp den här bloggen. På den tiden var "att blogga" något nytt. Sedan kom Blondinbella och varenda unge som (knappt) var skrivkunnig hängde på bloggtåget.
Anledningen till varför jag startade den här bloggen var att min mamma skulle kunna följa sin förälskade,19-åriga dotters samboliv (ja, det ska börjas i tid) i den stora staden Stockholm där hon pluggade till klänningsskräddare.
 
Nu har dottern hunnit bli 25 år och 227 dagar. Återigen bosatt i Stockholm sedan två år tillbaka för att jobba med tygstycken, även kallat "kläder" i folkmun. Till skillnad från förra gången är hon inte det minsta förälskad.
Snarare en samboskadad själ som efter tre års singeliv fortfarande försöker inse det fina med att komma hem till en tom lägenhet kväll, efter kväll. Eller jo. Tre kärlekar finns det faktiskt. Den till Håkan Hellström som är lika stark nu som för 10 år sedan, min närmast fanatiska kärlek till träning och den eviga kärleken till staden där det alltid blåser och regnar på tvären, GÖTEBORG.
 
Detta inte bli något forum för hur vi ska få ett slut på världens orättvisor, politiska diskussioner eller vad som är meningen med livet. Den kommer mer troligt innehålla information om vad jag åt till middag, vad jag lyfte i marklyft, vardagliga iakttagelser och annat strunt.
 
Och skrift i all ära, men om någon där ute är nyfiken på hur jag LÅTER kan ni alltid spola fram ca 11 min in i klippet nedan för att lyssna på mitt gästspel i Fredagsflörten den 17 maj i år. Lyssnade precis på klippet själv för första gången. Skämskudden åkte fram illa kvickt!
 
Lyssna: Matchmaking i radion
 

Gammal i gamet

Tre månader sedan senaste inlägget och dessutom har bloggen hunnit fylla sex år (grattis i efterskott!). Som vanligt består vardagslunket av sova, äta, jobba, träna, äta. Samma jobb, samma civilstatus som tidigare och samma lägenhet. Fast om fyra månader blir jag bostadslös...jippie.
 
Senaste nytt är frisyren som pryder mitt huvud. Eller avsaknaden av den kanske man ska säga. har inte så många strån kvar nu, men oj vad jag gillar det! Sen fyller jag tydligen 25 år om ett par veckor också.
 
 
 

My body says NO

Så här ett par dagar innan semestern strejkar kroppen totalt. Det spelar ingen roll att jag går och lägger mig halv tio på kvällen. När klockan ringer är jag ändå mer död en levande, och i det tillståndet blir det ju inte direkt några muntra blogginlägg skrivna (som ni säkert märker).

Så om ni vill se vad jag har för mig under semestern föreslår jag att ni antingen följer mig på instagram (johannajudith heter jag där) eller på Twitter (www.twitter.com/johannajudith). Eller varför inte både och?

På återseende!

Gör om, gör rätt

 
Efter att i flera månader lagt energi på helt fel saker och inte varit sann mot mig själv är det dags att ta sig kragen och rycka upp sig lite! Självömkan och energitjuvar är ju inte direkt något framgångsrecept, right?
 
 
Johanna is; dog lite i förmiddags när kompisen körde en värvningskampanj på Twitter utan min vetskap.
 

Watch out! There´s a giant in town

Igår besöktes Stockholm av en jättinna. Tror ni mig inte? Här har ni bildbevis!
 
 
 

Grått ute, grått inne, färg i sinne

Efter att ha varit vaken 22 h och sovit i dryga fem timmar är jag allt annat än häftig idag. Dessutom pryds Stockholms himmel av en kompakt molntäcke som inte ser ut att släppa igenom några solstrålar den här söndagen. Med andra ord en perfekt dag att stänga in sig i lägenheten med gott samvete och drömma sig bort.
Just nu drömmer jag om att pigga upp tillvaron med de mönstrade plaggen ur Diesel Black Gold pre-summer kollektion för 2013. Sedan blir man ju lite sugen på att spara ut till den där pagen igen...
 
Bilder från www.wgsn.com
 
 
Johanna is: 10 arbetsdagar kvar till semester!

Hej sommar!

Min gata. Mina ben. Långholmen. Goa tjejer.

Karlar i stickat

Har blivit lite av en sticknörd det senaste året. Jobbets "fel" såklart...men det kan jag stå ut med. Anyhow. Här kommer lite stiliga karlar i stickat. Först lite vad som kommer finnas till höst/vinter 2012/2013.
 
Nicole Fahri
Neil Barrett
Pringle of Scotland
Jil Sander
Z Zegna
 
Sedan senaste nytt för vår/sommar 2013 (ja, jag vet att det känns lite avslägset).
 
Paul Smith
Henrik Vibskov
Henrik Vibskov
Damir Doma
Hermès
 
Senare i veckan ska jag lägga upp lite printade godbitar för pre-summer 2013 för hos damer var tanken. Men det blir ju bekant inte alltid som man tänkt sig...ni får helt enkelt kika in och se om jag håller vad jag lovar.
 
 
Johanna is: att blogga eller inte blogga. Det är frågan...
 

Korkad visdom


Vem det än var som kom på ordet visdomstand kan han/hon inte ha varit den skarpaste kniven i lådan. HUR skulle fyra tänder som är belägna längst bak i munnen skänka visdom till sin ägare? I mitt fall skänker en av dem bara huvudvärk och feber. På tisdag kl 14 åker skiten ut. Tills dess, penicillin och värktabletter modell extra starka.


Johanna is: karensdag.

Kap Verde



Om jag vill tillbaka? JAAAAAAA!




RSS 2.0