Ett steg på vägen


I fredagskväll såg mitt vardagsrum/sovrum (bor man litet så gör man) ut så här;

48 timmar senare ser det i stället ut så här;


Soffbordet ska visserligen bytas ut, gardiner ska upp och ny konst ska upp på väggarna men jag måste säga att jag är ganska stolt över min insats so far. Idag har jag ägnat sisådär 3 h på att enbart transportera mig till olika ställen. Upp kl 8, till IKEA, tillbaka hem, KESO till lunch, vidare till Alvik för att inhandla färg, hem, in till stan och MIO. Där inhandlade jag mattan som ni ser på bilden. Busschaffisen såg lagom road ut när jag kom bärandes på den lilla nätta paketet på axeln, menmen. Jag äger ju ingen bil så då finns det inte så mycket att göra än att åka kollektivt!

Och sist men inte minst....belöning!



Lite som Lulu Carter, fast med bättre smak


Eftersom jag har fått den glada nyheten att jag får bo i min andra handslägenhet mer eller mindre hur länge jag vill har jag blivit som besatt av att shoppa inredning. Har hyrt möblerat men nu har tanten jag bor av hämtat en massa möbler så nu finns det plats det äntligen plats för mina egna saker. Det mesta ska köras upp från Götet nästa helg men jag har redan börjat piffa till lägenheten lite smått.

Det här blev dagens skörd efter att ha ägnat hela dagen åt att springa på stan. Sju second handbutiker och två "vanliga" hann jag besöka.


Lampan från Myrorna med den timida prislappen på 220 riksdaler tar hem priset "dagens fynd". Hur kan man INTE älska second hand?

 

Johanna is: nästa anhalt, sängen! Imorgon ska jag hänga på låset utanför IKEA tillsammans med pensionärer och gapiga barnfamiljer. Can't wait.


Hem ljuva hem


Fick en fruktansvärd hemlängtan efter att ha sett det
här programmet. Västkusten, jag saknar dig!
Förresten. Ni h<r väl itne glömt bort att jag twittrar? www.twitter.com/johannajudith




Idag är en vanlig dag...

...och min födelsedag. Tänka sig vad 24 år har gått fort! Sista timman av denna dag ska firas med sömn. God natt!


Skam den som ger sig


Ni har fortfarande inte gett upp hoppet om min bloggcomeback ser jag. Blir nästan lite smickrad. Den comebacken kommer inträffa den dagen jag blir galet kär och känner ett våldsamt behov av att skriva om min perfekta man och mitt perfekta liv. Dvs samma dag som helvetet fryser till is.