Onödigt vetande

För drygt 6,5 år sedan startade jag upp den här bloggen. På den tiden var "att blogga" något nytt. Sedan kom Blondinbella och varenda unge som (knappt) var skrivkunnig hängde på bloggtåget.
Anledningen till varför jag startade den här bloggen var att min mamma skulle kunna följa sin förälskade,19-åriga dotters samboliv (ja, det ska börjas i tid) i den stora staden Stockholm där hon pluggade till klänningsskräddare.

 

Nu har dottern hunnit bli 25 år och 227 dagar. Återigen bosatt i Stockholm sedan två år tillbaka för att jobba med tygstycken, även kallat "kläder" i folkmun. Till skillnad från förra gången är hon inte det minsta förälskad.

Snarare en samboskadad själ som efter tre års singeliv fortfarande försöker inse det fina med att komma hem till en tom lägenhet kväll, efter kväll. Eller jo. Tre kärlekar finns det faktiskt. Den till Håkan Hellström som är lika stark nu som för 10 år sedan, min närmast fanatiska kärlek till träning och den eviga kärleken till staden där det alltid blåser och regnar på tvären, GÖTEBORG.

 

Detta inte bli något forum för hur vi ska få ett slut på världens orättvisor, politiska diskussioner eller vad som är meningen med livet. Den kommer mer troligt innehålla information om vad jag åt till middag, vad jag lyfte i marklyft, vardagliga iakttagelser och annat strunt.

 

Och skrift i all ära, men om någon där ute är nyfiken på hur jag LÅTER kan ni alltid spola fram ca 11 min in i klippet nedan för att lyssna på mitt gästspel i Fredagsflörten den 17 maj i år. Lyssnade precis på klippet själv för första gången. Skämskudden åkte fram illa kvickt!