Spårlöst
Glasen är diskade, tomglasen kastade och burkarna pantade. Alla spår av gårdagens festligheter är undanröjda och jag väntar otåligt på att klockan skall bli halv två. Då blir det söndagsmiddag på Bombay Palace med päronen...
Under tiden tittar jag på en dokumentär om Juliette Gréco som jag nämnde i gårdagens inlägg. Kan inte riktigt sätta fingret på det, men det är något med hennes utstrålning som fängslar mig. Att hon sedan talar ett av världens vackraste språk gör också sitt till. Dokumentären kan ni se här.
Kommentarer
Trackback