Onödigt vetande

Nu är domen nära. Rekryteraren började ringa runt till mina referenser idag så förhoppningsvis får jag besked imorgon eller på onsdag. Så nu behöver ni bara hålla tummarna liiite till!

Illamående, huvudvärk och hjärtklappning. Kladdkaka de luxe på Eva's Paley... Aldrig mer.

Av gårdagens statistik att döma är ni ganska många som är nyfikna på om jag fick det där jobbet i Stockholm eller ej. Svaret är...jag vet inte! Damen i fråga som skulle ha lämnat besked igår hade inte hunnit ringa mina referenser så nu måste jag vänta, igen. Blev lovad besked i nästa vecka. So you better stay tuned folks...


Johanna is: mår oförskämt bra efter nattens festligheter. Bara att tacka och ta emot.

När jag kom hem från jobbet idag hade jag fått ett uppmuntrade mail från min kära mor. Mailet innehöll bland annat ett utdrag från senast numret av SKTF där Elisabeth Schönbeck har skrivit om hur ens placering i syskonskaran formar en som person

"ENSAMBARN

Är bättre på att leda än att befinna sig i en grupp. De kan vara dåliga på att hantera konflikter men är ofta goda lyssnare och betraktar hellre saker en bit ifrån. Eftersom de inte haft syskon kan de ha svårt att att se saker ifrån någon annans perspektiv och de har sällan blivit retade, vilket gör att de kan ta illa vid sig om någon driver med dem. Endabarn är ofta ambitiösa och fokuserar mer på karriären än andra och kan gå hur långt som helst.

Kända ensambarn: Barack Obama, Elvis Presley, Birgit Nilsson."


Johanna is: att leda USA känns väl kanske lite övermäktigt. Men det där jobbet i Stockholm hade ju inte suttit fel.

Försökte göra mig till inför kameran igår innan jag studsade iväg ut på nya äventyr.

Det gick sådär.

 

När jag var yngre och sökte jobb fick jag alltid höra, "Vi vill ha någon med lite mer erfarenhet". Nu senast jag var i Stockholm på intervju förr onsdagen avslutar rekryteraren mötet med;
-  Jag ska vara ärlig med dig. Allt ser jättebra ut. Det enda jag är orolig för är din "spretighet".
Helt plötsligt var mitt CV inte för kort, utan för långt. Eller det innehöll snarare för många olika typer av jobb. Sedan när blev det en dålig grej att ha jobbat mycket?! Tydligen år 2011 för igår när jag var på intervju för en utbildning fick jag höra samma sak, igen! Uppenbarligen räcker det inte att man infinner sig på utsatt tid, visar stort intresse samt lägger dyrbar tid och en massa pengar på resor för att komma dit som tillräckligt goda skäl.


Johanna is: frustrerad och förbannad. Kvällens tröst blev en oväntad löneförhöjning!




Och för er som undrar hur det har gått med jobbet så kan jag meddela att...jag vet inte. Rekryteraren skulle ringa mina referenser i början av veckan och sedan lämna besked till mig senast fredag. Fast med tanke på att hon inte har ringt dem än får jag jag nog plågas hela tre dagar till innan beskedet kommer.

Efter jobbet imorgon tar jag mitt pick och pack och flyr från storstan. Här ska det gås på antagningsintervju, pluggas, plugga ännu lite mera och gå ner i varv. Inget jobb. Inget gym. Inget som distraherar. Och inget bloggande. Fast får jag besked om jobbet lovar jag att skriva en rad eller två.


Johanna is: horoskopet för 18-25 maj sa att min önskan skulle slå in (jobbet?) och att om jag var singel skulle jag våga att chansa lite mera. Man kanske skulle ta den där trippen till London trots allt?

"Du är så vacker att en sommaräng liknar ett dike i jämförelse." Med dem orden började min torsdag. En hyfsat bra start får man ändå säga. Dessvärre hjälper inte fina ord särskilt långt just nu så jag håller på att få psykbryt närsomhelst. Den här stressen. Stressen att inte veta. Kommer jag få jobbet? Vad händer om jag inte får jobbet? Samtidigt ska jag försöka fokusera på plugget. Något som går åt h*lvete.

"Sitt still, du springer ju alltid runt." sa Ellie till mig idag. Klart jag gör. Sitter jag still kommer tankarna ifatt och det är farligt att tänka för mycket.


Johanna is: behöver en stor, lugnande kram.

Tro inte att jag lyckades sova tills klockan ringde, nejnej. Klockan fyra var jag klarvaken. Så nu är väskan (tygkassen) packad och klar för en dag i Stockholm och det är dags för mig att hoppa på vagnen ner till Centralstationen. Rapport om hur intervjun gick kommmer senare idag.


Johanna is: NERVÖS!

Nu är det inte långt kvar. Klockan nio imorgon bitti är det dags att kliva innanför huvudkontorets dörrar än en gång för en tredje och sista intervju. Har ägnat delar av dagen till att varsamt välja ut morgondagens outfit samt strukit denna mycket noggrant. Kan tyckas extremt onödigt med tanke på att jag börjar dagen med att parkera rumpan på ett tåg i tre timmar, men jag tar det säkra före det osäkra.


Johanna is: wish me luck!


Just det! Oavsett hur det går imorgon så är tanken att kvällen ska spenderas på något trevligt ställe kring Linné/Andra lång med ett glas vin i handen. Har redan fått två följeslagare, men ju fler desto trevligare! Släng iväg ett sms eller ring om du får lust att haka (och skulle det mot förmodan vara någon som läser min blogg och vill haka men inte har mitt nummer, lämna en kommentar;)).

Jag dricker inte kaffe, jag har aldrig testat nikotin, jag dricker måttliga mängder med alkohol och jag har inte ätit en endaste godisbit på 16 år. Jag tycker det verkar fruktansvärt jobbigt, ja rent ut sagt för jävla jobbigt att vara beroende av någon substans för att ha ett fungerande liv. Därför försöker jag hålla mig borta från dessa "farliga" ting. Fast idag slog det mig att jag visst är beroende av följande;

• Träning- får jag inte minst träningspass i veckan blir jag grinig. Väldigt grinig.
• Mat var tredje timma- har det gått över fyra timmar rekommenderar jag ett säkerhetsavstånd på 10 meter
• Ost- KESO, Grevé, Präst, Halloumi, Feta, Mozzarella, Parmesan. Vad vore livet utan ost?!
• Frukt och grönsaker- mitt godis.
• Te- dricker minst tre muggar om dagen. Rött eller grönt, aldrig svart.
• Kranvatten- här har beroendet gått över till missbruk. Vattenflaskan finns alltid en armlängd bort.
• Nyheter- känner mig lätt efterbliven om jag inte har koll på det dagliga nyhetsflödet.
• Kultur- ett liv utan böcker, musik och film är inte ett liv värt att leva.
  
• Kläder- vackra, välsydda plagg i dyra material ger mig gåshud.
• Ordning och reda- en stökig och kaosartad lägenhet=kaos i tankarna.
• Kärlek- utan mina nära och kära hade jag varit ett tomt skal. Energin ni ger mig är ovärderlig.

Först händer ingenting. Sedan händer allt. Dagen började med ett mail angående lägenhetsvisning. I Stockholm. Ironiskt nog ligger den endast ett hundratal meter från den gata jag flyttade ifrån för fyra år sedan.

När jag sedan går på lunch har jag ett missat samtal, ett nytt röstmeddelande och ett sms från en och samma person. En lärare på Ljungskile Folkhögskola. För första gången på femton år har en ansökan hamnat i uttagningspärmen, men inte blivit registrerad. Gissa vems... Rätt gissat! Så trots att de redan har valt ut klassen för hösten ville de erbjuda mig en intervjudag i slutet av veckan.

Väl hemma ligger det ett brev från Yrkeshögskolan i Västerås. I brevet kan jag läsa att jag är kallad till intervju för utbildningen Ledarskap för mötesindustrin den 25 maj. Därefter slår jag på datorn. Jag har fått ytterligare ett mail angående lägenhetsvisning. I Stockholm. Den här lägenheten betydligt närmre city, men dessvärre bara ett korttidskontrakt.


Johanna is: som pricken över i:et förgylldes kvällen med ett samtal från London.

Klockan 09.06 igår rullade en buss fullastad av förväntansfulla hårmodeller och en och annan frisör ut från Göteborg med slutdestination Hotell Tylösand och Redken Symposium 2011. Tjugofem minuter efter midnatt kom den tillbaka med väldigt trötta, men väldigt nöjda passagerare. Bara att hoppas att Redken var lika nöjda som vi! Nu ångrar jag lite att jag inte tog med min dyrgrip (systemkameran) och knäppte lite bilder. Det är lätt att vara efterklok... Däremot lovar jag att publicera bilder från visningen så fort jag hittar några.

Medan några av de lite yngre modellerna drog vidare ut i natten åkte tant Johanna hem, tvättade bort visnings make-upen ("förbannade" ögonbryn, vita ögonfransar och röda läppar) och kröp ner under täcket. Tack vare detta vuxna och tråkiga beslutet har jag idag orkat med både träning, en sväng på stan och fyllt kylskåpet med ny föda.

Imorgon står jobb klockan 10.30-17 på schemat och när måndagen är till ända, ja då är onsdagen nära! Börjar redan bli nervös. Usch och fy. Men som jag skrev för några veckor sedan; jag ska ha jobbet. Har jag klarat två intervjuer borde jag ju klara av den tredje också. Right?



Johanna is: magkänslan och det sunda förnuftet ligger i konflikt.

Jag sov en timme längre än vanligt. Tvättmaskinen slukade inga sockar under morgonens tvättid. Jag har diskat och lagat mat. Jag har sprungit på stan och tränat Bodypump. Det sistnämnda resulterar i att jag nu går omkring som en stelbent gubbe, men bortsett från det har inga otrevliga saker inträffat på detta otreviga datum.

Och trevligheterna bara fortsätter. Kvällen ska spenderas på La Sombrita följt av ett glas på Lounge(s). Sedan blir det hopp i säng för imorgon avgår en buss fullsmockad med modeller, frisörer och löshår till Hotell Tylösand klockan 09.00. Beräknas vara tillbaka i Götet vid klockan 23.30. Det kommer bli en lååång dag...

Föga förvånande ska jag ingå i den androgyna gruppen vid lördagens visning. Killarna ska ha långa,svallande hår medan vi tjejer ska vara kortklippta. Så nu är frisyren ansad, luggen rak och håret har fått en kall brun nyans. Me like. Sedan var det dags för fitting. Antingen ska jag ha på mig en väldigt kort skinnkjol från Hope tillsammans med följande tischa från Burfitt.

Eller så blir det en lite mer påklädd variant med...

Ett linne Zara

Ett par byxor från Monki och...

...hängslen från TopMan.

 

Johanna is: tog en liten nätt kvällspromenad på över två timmar. Så här såg det ut från Masthuggsberget i afton.

God natt!

Mitt glädjefnatt resulterade visst i lite shopping. Lyxade även till det med en lunch på Café con Leche där jag satt tillsammans med min Metro och stekte i solen. Min likbleka skapelse börjar nu anta en mer hälsosam nyans.


Johanna is: på väg tillbaka.

Den 18 maj klockan nio måste ni hålla alla tummar och tår kära läsare. Då ska jag nämligen upp till Stockholm igen för ytterligare en intervju. Går inte att beskriva i ord hur himla gärna jag vill ha det här jobbet!


Johanna is: pepp!

Varför var en viss person i London tvungen att spilla ut en Redbull över sin laptop?! Jag behöver ju min dagliga dos av Skype numera.


Johanna is: inledde söndagen med ett svettigt träningspass för att få bukt med humöret. Nu, mor och dotter-dag på stan.

Eremit, av grekiskans eremos '"ensam", eller eremia "öken", är en person som frivilligt isolerar sig, vanligtvis av religiösa skäl. De bor ofta i grottor, skogar eller öknar, men även i kloster.                         
- Wikipedia


Jag är inte religiös. Jag bor inte heller i någon grotta. Utan i en miniliten lägenhet med balkong och utsikt över Guldhedens grönskande trädtoppar. Däremot isolerar jag mig helt frivilligt en kväll som denna.
Grillfest i Slottis, hemmafest i Lindholmen eller rosé och tjejsnack i Olskkroken. Förslagen har det inte varit några fel på. Tvärtom. Det är mitt humör det är fel på. Önskar inte ens min värsta fiende att vistas i samma rum som mig just nu...än mindre mina fina vänner.



Johanna is: släcker lampan och hoppas på en bättre morgondag.

Torsdag. Blev väckt av ett sms vid sju. Lyckades inte somna om på grund av pollenallergi. Bankbank. Huvudvärken kommer och knackar på och vägrar sedan att gå sin väg. Kommer till jobbet. Det står en öppnad colaburk i kylskåpet. Den välter jag ut. Över min vita t-shirt. Samtidigt kvittrar kollegan glatt att hon ska åka till London samma kväll. Avundsjuka uppstår. Är inte innanför dörren förrän klockan nio. En Skypesession senare är huvudvärken bortjagad och jag somnar med ett leende på läpparna.

Fredag. Vaknar senare än beräknat. Kommer till passexpeditionen och behöver endast vänta i 50 min. Victory. Dock påpekar killen på andra sidan disken hur trött jag ser ut. Inte första gången jag hör det den här veckan. Käkar en dyr lasagne i Linné som inte riktigt lever upp till förväntningarna. Sällskapet räddar situationen. Stressar för att hinna hem till tvättiden kl. 14-17. Det visar sig att jag har bokat kl. 11-14. Får tvätta en annan dag. Lägenheten ser ut som helvete (enligt mina mått mätt) och jag kollar mailen varannan minut för att se om jag fått något besked angående jobbet. Fortfarande inget svar. Blir mer och mer pessimistisk för varje dag som går. 2011 verkar inte bli mitt år det heller.


Johanna is: vill bara fly bort från verkligheten. Vilket inte går. Därför flyr jag till gymmet i stället. Adios!

Halloumi, sötpotatismos toppat med pumpakärnor och lite tomatas.

Nästa helg är det jag som ska gå visning på Hotell Tylösand. Det är därför nolltolerans på alkohol, minimalt med sötsaker och nyttig mat som gäller. Ja, jag vet att ni tycker jag är knäpp (speciellt du, Ellie) men det är så jag är funtad. Like it or not.


Johanna is: orkar inte vänta längre. Ring dumma telefon, ring!

För någon timme sedan trillade jag in i min mikroskopiska hall hemma i Guldheden efter ett litet besök i Sthlm. Så hur gick intervjun undrar ni? Den gick bra. Eller det kändes åtminstone väldigt bra och min magkänsla har ju sällan fel...men jag vågar ändå inte hoppats på för mycket. Så nu är det bara att vänta på att det ska trilla in ett mail i inkorgen. Vilket kan dröja två veckor...


Johanna is: hatar att vänta.