The backpack is back


Alexander Wang S/S10


Alla som ägde en ryggsäck under grundskolan räcker upp en hand! Jaså, du också? Själv hade jag någon ful sak med "Mats Sport" tryckt med stora bokstäver i början av min skolgång. Detta var innan Team Sportia (den "tuffa" sportaffären) etablerade sig i metropolen Stenungsund. Lite senare hade jag någon fräsig Salomonryggsäck i grälla färger för att sedan gå över till en röd/svart rygga med tre ytterfack och ett innefack som jag pimpade med diverse nyckelringar. DÅ var man cool.

Ännu lite coolare blev jag när jag började på mellanstadiet. Då byttes ryggan ut mot axelremsväskan. Gärna en sådan där som man fick på köpet om man handlade på JC för typ 300 kronor med Storbritanniens flagga tryckt över hela härligheten. Tror fortfarande min ligger hemma och skräpar någonstans.

När jag fyllde 17 år fick jag en Kånken av min bror i födelsedagspresent. Det var inte hans idé, utan min egen. Jag hade då ledsnat på att gå och få ont i nacke, axlar och rygg på grund av för många år med axelremsväskan hängandes lite käckt över ena axeln. Men lik förbannat har jag, snart sex år senare, knappt använt den där födelsedagspresenten. Varför? Jo, för att den är helt enkelt inte lika snygg. Och allt jag bär på min kropp måste vara snyggt, right?

När Alexander Wang visade sin kollektion för S/S10 hade han låtit tillverka en ryggsäck till modefolkets stora förvåning. En snygg sådan. Den blev snabbt ganska hypad och jag har själv använt den i några av dem kollage jag ahr visat på bloggen. Men att pröjsa 6 500 kronor för en ryggsäck kändes inte särskilt aktuellt för min del. Därför blev jag alldeles till mig när jag hittade min svarta mockaryggsäck på halva priset från Bruuns Bazaar på NK i Stockholm.

Och nu verkar även New Yorks trendsetters ha fattat att det är bra mycket skönare att gå runt med vikten jämnt fördelad på axlarna för när jag surfade in på King's hemsida möttes jag av
den här artikeln. Jag kanske borde rota fram min militärgröna Kånken ur garderoben trots allt?



Johanna is:
för mycket fritid och för lite sällskap en fredag resulterade i många blogginlägg. Inte ett enda vettigt visserligen, men så har jag ju faktiskt döpt bloggen till "Onödigt vetande" av en anledning...




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback