Onödigt vetande

Större delen av den här månaden har jag beklagat mig över hur lite jag har fått jobba. Så då verkar det mest logiska att jag skulle bli glad över att ha lyckas norpa åt mig ett arbetspass idag kl 12-20.15, men icke. Istället var det första jag tänkte "F*n, jag missar Sveriges semifinalen.", min andra tanke var "Skit också...nu kan jag inte gå på Bodypumpen" och min tredje tanke var "Nej! Jag missar hälften av På spåret!".

Det här håller inte. Börjar låta som en av primadonnorna i Ung & bortskämd...skärpning!

Ikväll går jag till sängs med boken Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda. Un livre très magnifique!

Jag har den aldrig på längre än en armslängd avstånd. När jag står i duschen ligger den på toalettstolen, när jag sover ligger den på byrån bredvid sängen och så vidare. Jag är alltid på helspänn och så fort min andra hälft ger från sig ett litet läte hoppar jag högt. Nej, jag har inte någon ny pojkvän (I wish). Det är mobilen jag talar om. Varför detta osunda förhållande kan man undra?

Jo för att blir det ett arbetspass ledigt skickas ett sms ut till 60 personer samtidigt. Den som svarar först får det. I januari månad har jag hittills jobbat fyra dagar. Behöver nog inte nämna att konkurrensen är stenhård...


Johanna is: blir snart knäpp. På riktigt.

Kvällen blev inte alls som planerad, men ack så trevlig ändå. En annan trevlig överraskning var lönespecen som landade på hallmattan i eftermiddags. För att inte tala om telefonsamtalet jag fick på väg hem från gymmet, mycket trevligt.


Johanna is: 7 februari kl 10 gäller det. Då måste ni hålla tummarna!

Sovmorgon, en god bok, träning, tacos, kladdkaka, handboll och Solsidan. Svennigt så det förslår och inte så intressant att blogg om. Men jag är nöjd ändå.


Johanna is: imorgon blir det ett besök hos farbror Frisören. Kort ska bli kortare...

...i min egna lilla lägenhet hittade jag ett kollegieblock med ordet "Poesi" skrivet utanpå. Johanna, 16 år hade nämligen en kort period i sitt liv där hon tänkte lite för mycket och var tvungen att sitta och kladda ner dessa tankar i ett block. Ganska underhållande läsning, och eftersom hjärnan jobbar lite extra långsamt en dag som denna (efter en lite för trevlig fredagkväll) återvinner jag en sju år gammal text i brist på annat.

Ögonblicket
Ligger i sängen
I mörkret
Lyssnar
Lyssnar på din andetag
Djupa
Tunga
Du vänder dig om
Ligger nu vänd mot mig
Urskiljer ditt ansikte
Det har börjat ljusna utanför
Husets invånare vaknar
En efter en
Grannen ovanför spolar i toaletten
En annan springer i trappuppgången
Troligen på väg till jobbet
Det är någon utanför dörren
Något dunsar i hallgovet
Kollar på klockan
Siffrorna lyser ilsket rött
05:58 sticker i ögonen
Det måste ha varit morgontidningen som kommit
Du rör plötsligt på dig
Betraktar ditt uttryckslösa ansikte
Ingen kan se så fridfull ut som du
Då öppnar du ögonen
Du möter min blick
Just i det ögonblicket vet jag
Vet att du älskar mig
Du och jag, för alltid

Ett soligt Guldheden

Idag har jag gett mig själv ledigt på grund av nedstämdhet. Vill inte riskera att skrämma iväg kunderna direkt. Istället blir det quality time med mor min och ikväll hittar ni mig på Kino (nähä?!) med finaste J. Men först en liten promenad i det finfina vädret!

"Du är som Skalman", sa A till mig häromdagen. Nej, hon menade inte att jag var en grön sköldpadda som rörde sig i ultrarapid och gömde uppfinningar i sitt skal. Hon syftade på att jag likt Skalman har en inbyggd mat- och sovklocka (min mage börjar knorra sisådär var tredje timma och jag vaknar nästan alltid vid samma tidpunkt).

Kan säga så mycket att ingen vill vara i närheten av mig när jag är hungrig då jag blir surare än en citron. Det kan liknas med PMS fast tack och lov försvinner det så fort jag får något att stoppa i munnen. Ja, MAT alltså...

Igår blev det en liten frukostdejt med fina flickor, följt av en lunch med två andra fina flickor och idag har jag fått den stora äran att komma hem till T på frukost. Har jag sagt att jag gillar mat?

Lite morgonsliten en onsdagmorgon på Espresso House.

På måndag är det dags för mig att bli student igen. Åtminstone på halvtid. Då drar nämligen min journalistikkurs igång! Inte nog med att kurslitteraturlistan är kilometerlång (eller åtminstone 999 meter). Förutom de vanliga inlämningsuppgifterna måste jag skapa ytterligare en blogg där fyra stycken blogginlägg ska publiceras, kritiseras och betygsättas. Nervöst!



Johanna is: apropå nymodigheter så fick jag höra ett nytt ord på vagnen idag från några kids, dyngnice. Finare ord har man ju hört...

En väldigt trevlig fredagkväll med lite för mycket rödvin och lite för lite sömn resulterade i en mindre trevlig arbetsdag som aldrig tycktes vilja ta slut (fast det gjorde den såklart). Men efter en dusch och lite mat hade betongkepsen försvunnit och lördagskvällen blev även den väldigt trevlig. Söndagen blev inte mycket sämre den, med lyxfrukost och degande i tv-soffan.



Johanna is: bästa helgen på länge.

En tatuering verkar vara receptet för att få höga tittarsiffror. Kul! Fast att göra en tatueringen i veckan för att hålla intresset vid liv känns lite väl radikalt (och smärtsamt). Så har ni några önskemål om vad jag ska skriva om? Får jag inga önskemål kommer jag fortsätta med mitt vardagsdravel bara så ni vet!



Johanna is: sex stycken sökta jobb på tre dagar. Förhoppningsvis kommer tristessen snart vara ett minne blott!

Ett vintervitt Guldheden. Igen.

Den där kung Bore verkar vilja mucka gräl alltså. Äntligen började Göteborgs gator bli någorlunda promenadvänliga och snön smälte undan så fint när...det kom mera snö! Fast man ska väl inte klaga över lite (mycket) snö när en yta stor som Sverige ligger under vatten i Australien och folk tvingar fly från sina hem.

Nu när plasten är borttagen från ryggen har jag ägnat morgonen att försöka få till ett bra kort, men det är lättare sagt en gjort när man är smidig som en kylskåp och tatueringen sitter centrerad på ryggen. Förhoppningsvis kan min lunchdejt vara bussig och ge mig en hjälpande hand så ni får er nyfikenhet stillad i eftermiddag.

"Du har 96 101 kr i studieskuld och ska under 2011 betala tillbaka 8749 kr." Tack CSN, måndagen blev genast lite mer ångestfylld.

"Det finns inget dåliga väder, bara dåliga kläder.", snicksnack! Igår hade inga kläder i världen kunnat hålla mig torrskodd när jag traskade igenom staden. Två dygn av snöfall, en dag uppehåll och en dag av ösregn (på tvären såklart, jag bor ändå i Gbg) resulterade i att lilla London förvandlades tilll lilla Venedig istället. Fast med en polaris under dem väldiga vattenmassorna. Det enda vettiga fortskaffningsmedlet för att ta sig fram längs staden kanaler (läs vattendränkta trottoarer) hade varit en gondol.

Nu hade jag dessvärre ingen gondol i bakfickan, men väl en stadig arm att hålla i så jag åtminstone räddade mig  från dem största insjöarna.




Johanna is: idag fyller sötsaken till vänster på bilden 18 år och lill-killen till höger 20 år i april. Faster Johanna börjar känna sig lite gammal och grå...

Jag hatar mig själv just nu. Jag hatar teknik. Jag hatar mig själv för att jag uppenbarligen inte kan hantera teknikens under. Börjar undrar om jag blev delvis efterbliven i samband med årsskiftet. "Vad svamlar hon om?", tänker du. Jo det ska jag tala om. På grund av att jag har glömt klicka på en liten knapp med texten "tillgänglig" på så har datasytemet som min arbetsgivare använder sig av trott att jag har varit otillgänglig för jobb.

Den senaste veckan av arbetslöshet beror alltså helt och hållet på mig själv. "Du är sådär klantig på ett gulligt sätt", var det någon som sa till mig en gång. Tyvärr ser jag inte något som helst gulligt med den här incidenten.



Johanna is: folket på gymmet får se upp idag för nu är jag arg. På riktigt.

Hoppetossa

 

Ja, jag vet..det är egentligen inte det minsta synd om mig. Jag har det mest som man kan önska sig här i livet, men med den energinivån jag har just nu är varenda sekund i min mikroskopiska lägenhet outhärdliga. Jag klättrar bokstavligt talat på väggarna. Mina vänner är upptagna på annat håll och gymmet stänger om 20 min så dit hinner jag inte heller. I-landsproblem de luxe.

Vi svenskar brukar alltid gnälla så fort det är barmark på julafton, men äntligen fick vi en vit jul! Och en vit nyårsafton. OCH en vit trettondagsafton. Ja fortsätter det så här kommer vi väl även få en vit påskafton. Hörru kung Bore det räcker med snö nu! Fast han verkar knappast bry sig om vad jag tycker med tanke på att det har snöat heeeela dagen.

Att försöka lämna lägenheten kan liknas vi en mindre polarexpedition (ok inte riktigt, men ni fattar) och idag har jag redan varit iväg på två. Så nu är kylskåpet välfyllt igen och i hallen står det tre rullgardiner från IKEA som ska monteras upp eh...någon gång. Måste bara få hit en handyman först. Någon frivillig?



Johanna is: Sova, äta, träna, äta. Sova, äta, träna, äta. Sova, äta och...just det. Träna! Om ni har sett ett vettigt liv som ligger och skräpar någonstans kan ni väl vara snälla och ge det till mig för mitt egna liv börjar kännas lite som ett skämt...gymmet var det ja, adios!

N hävdar bestämt att tisdagen är den tråkigaste dagen på hela veckan och jag är beredd att hålla med henne. Åtminstone den här tidagen för just nu håller jag på att dö av uttråkning! Är visserligen världssämst på att ta det lugnt men ändå...ge mig ett jobb tack!

Så vad har hänt den här tisdagen? INGENTING. Bara det gamla vanliga...upp vid halv åtta, en grötfrukost på det, rekat lite inför plugget som börjar först om fyra veckor, diskat, städat bort julpyntet, städat lägenheten, tränat, lagat mat och diskat lite till. Och det värsta är att det nästan är 11 timmar kvar av den här dagen...

Två ynka saker har dock hänt som inte brukar hända.

Jaha. Så var det måndag och jag har varit utan jobb idag också. Skönt? Nej fy f*n. Värdelöst är vad det är. Minimalt med inkomst, men med alldeles för mycket tid över till att spendera just pengar. En ohållbar ekvation så länge jag inte kan tänka mig att bli lyxhustru. Tack men NEJ TACK. "Tror du är för smart för att trivas med det livet.", som Karl så fint uttryckte det...hoppas han har rätt.

Måndagen har hittills bjudit på några vändor i tvättstugan, en fika på stan med C och (som vanligt) lite träning. Träning som dessutom börjar ge riktigt bra resultat! Något ska man väl ha för att man har lite för mycket fritid. Fast man kan ju inte bara träna. Äta måste man ju också göra. Idag blev det, och nu hoppas jag att ni antecknar riktigt noga i intresseboken, följande till middag.

Detta mästerverk skapades i mitt stora, luxuösa kök med gasspis, varmluftsung, fullhöjds kyl och frys med inbyggd ismakinen...eller ja. Det där var inte riktigt sant.

Det så kallade köket.

Johanna is: slår ihjäl dagens sista timmar på Hagabion tillsammans med J och lite nyårsskvaller.

 

 

07.07 blev klockslaget för dagens uppstigning. Hur vettigt det är att gå upp det dagset en ledig söndag kan ju diskuteras, men efter en hel lördag i sängen är min kropp inte särskilt pigg på ytterligare en dag i lättjans tecken.

Johanna is: mot gymmet!