Onödigt vetande

"Du är så vacker att en sommaräng liknar ett dike i jämförelse." Med dem orden började min torsdag. En hyfsat bra start får man ändå säga. Dessvärre hjälper inte fina ord särskilt långt just nu så jag håller på att få psykbryt närsomhelst. Den här stressen. Stressen att inte veta. Kommer jag få jobbet? Vad händer om jag inte får jobbet? Samtidigt ska jag försöka fokusera på plugget. Något som går åt h*lvete.

"Sitt still, du springer ju alltid runt." sa Ellie till mig idag. Klart jag gör. Sitter jag still kommer tankarna ifatt och det är farligt att tänka för mycket.


Johanna is: behöver en stor, lugnande kram.