Onödigt vetande

Den senaste månaden har jag varit på jakt efter den pefekta bröllopsklänningen. Tro nu inte att jag ska gå och gifta mig (måste hitta mig en man först) utan jag är bjuden på bröllop. Och då duger inte vilken trasa som helst. Har dammsugit varenda tänkbar butik i hela Göteborg utan resultat. Men idag hittade jag den...på på Beyond Retro för 249 pix.

Efter en fantastisk första dag på jobbet bjöd lördagen på ännu fler överraskningar...

1. Strålande solsken, igen! Min i vanliga fall likbleka hy är numera lätt ljusbrun.
2. Bra shopping (Weekdays REA har börjat. Skynda att fynda!)
3. Ett påskrivet andrahands-kontrakt på en underbar etta på Stora Essingen (inflyttning 1 juli)

Och för 300 riksdaler fick jag uttökat garderoben med;

Två timmar introduktion. Lunch med trevliga kollegor. Målsättningsmöte med bullar som tilltugg följt av tillfixning inför avdelnings sommarfest. Ett glas bubbel på Scandic Anglais takterrass följt av x antal glas rosé på Josefina ute på Djurgården. Där har ni min första dag på jobbet gott folk. Sämre kan man ju ha det.


Johanna is: nöjd, lycklig och lagom salongsberusad. God natt!

Torsdag kväll och jag har klunkat te som aldrig förr för att sysselsätta mig med något. Ikväll var nämligen kvällen då alla vänner var upptagna på annat håll. Snacka om i-landsproblem...



Johanna is: flytt på måndag. Jobbstart på fredag. Hallelujah!

...har nu väntat tillräckligt länge. Igår kom beskedet. JAG FICK JOBBET! Helst vill jag bara lalla lunt med ett brett leende på läpparna men det går inte. Nu måste jag nämligen ringa och maila en himla massa människor för att styra upp mitt liv. Nästa vecka (eller kanske redan på söndag) är det jag som återvänder till huvudstaden igen efter fyra års uppehåll.



Johanna is: JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

Nu är domen nära. Rekryteraren började ringa runt till mina referenser idag så förhoppningsvis får jag besked imorgon eller på onsdag. Så nu behöver ni bara hålla tummarna liiite till!

Illamående, huvudvärk och hjärtklappning. Kladdkaka de luxe på Eva's Paley... Aldrig mer.

Av gårdagens statistik att döma är ni ganska många som är nyfikna på om jag fick det där jobbet i Stockholm eller ej. Svaret är...jag vet inte! Damen i fråga som skulle ha lämnat besked igår hade inte hunnit ringa mina referenser så nu måste jag vänta, igen. Blev lovad besked i nästa vecka. So you better stay tuned folks...


Johanna is: mår oförskämt bra efter nattens festligheter. Bara att tacka och ta emot.

När jag kom hem från jobbet idag hade jag fått ett uppmuntrade mail från min kära mor. Mailet innehöll bland annat ett utdrag från senast numret av SKTF där Elisabeth Schönbeck har skrivit om hur ens placering i syskonskaran formar en som person

"ENSAMBARN

Är bättre på att leda än att befinna sig i en grupp. De kan vara dåliga på att hantera konflikter men är ofta goda lyssnare och betraktar hellre saker en bit ifrån. Eftersom de inte haft syskon kan de ha svårt att att se saker ifrån någon annans perspektiv och de har sällan blivit retade, vilket gör att de kan ta illa vid sig om någon driver med dem. Endabarn är ofta ambitiösa och fokuserar mer på karriären än andra och kan gå hur långt som helst.

Kända ensambarn: Barack Obama, Elvis Presley, Birgit Nilsson."


Johanna is: att leda USA känns väl kanske lite övermäktigt. Men det där jobbet i Stockholm hade ju inte suttit fel.

Försökte göra mig till inför kameran igår innan jag studsade iväg ut på nya äventyr.

Det gick sådär.

 

När jag var yngre och sökte jobb fick jag alltid höra, "Vi vill ha någon med lite mer erfarenhet". Nu senast jag var i Stockholm på intervju förr onsdagen avslutar rekryteraren mötet med;
-  Jag ska vara ärlig med dig. Allt ser jättebra ut. Det enda jag är orolig för är din "spretighet".
Helt plötsligt var mitt CV inte för kort, utan för långt. Eller det innehöll snarare för många olika typer av jobb. Sedan när blev det en dålig grej att ha jobbat mycket?! Tydligen år 2011 för igår när jag var på intervju för en utbildning fick jag höra samma sak, igen! Uppenbarligen räcker det inte att man infinner sig på utsatt tid, visar stort intresse samt lägger dyrbar tid och en massa pengar på resor för att komma dit som tillräckligt goda skäl.


Johanna is: frustrerad och förbannad. Kvällens tröst blev en oväntad löneförhöjning!




Och för er som undrar hur det har gått med jobbet så kan jag meddela att...jag vet inte. Rekryteraren skulle ringa mina referenser i början av veckan och sedan lämna besked till mig senast fredag. Fast med tanke på att hon inte har ringt dem än får jag jag nog plågas hela tre dagar till innan beskedet kommer.

Efter jobbet imorgon tar jag mitt pick och pack och flyr från storstan. Här ska det gås på antagningsintervju, pluggas, plugga ännu lite mera och gå ner i varv. Inget jobb. Inget gym. Inget som distraherar. Och inget bloggande. Fast får jag besked om jobbet lovar jag att skriva en rad eller två.


Johanna is: horoskopet för 18-25 maj sa att min önskan skulle slå in (jobbet?) och att om jag var singel skulle jag våga att chansa lite mera. Man kanske skulle ta den där trippen till London trots allt?

"Du är så vacker att en sommaräng liknar ett dike i jämförelse." Med dem orden började min torsdag. En hyfsat bra start får man ändå säga. Dessvärre hjälper inte fina ord särskilt långt just nu så jag håller på att få psykbryt närsomhelst. Den här stressen. Stressen att inte veta. Kommer jag få jobbet? Vad händer om jag inte får jobbet? Samtidigt ska jag försöka fokusera på plugget. Något som går åt h*lvete.

"Sitt still, du springer ju alltid runt." sa Ellie till mig idag. Klart jag gör. Sitter jag still kommer tankarna ifatt och det är farligt att tänka för mycket.


Johanna is: behöver en stor, lugnande kram.